Asylrätt 2014

för en human flyktingpolitik

Bakgrund till Kampanjen

Tiden efter riksdagsvalet år 2010 har präglats av ett främlingsfientligt parti i riksdagen och en regering som drivit en strikt flyktingpolitik med ett stort antal tvångsutvisningar, vilka väckt internationell uppmärksamhet hos bland annat FN, UNHCR och Amnesty. Det bedrivs en hetsjakt på papperslösa, och människor som inte begått något brott låses in under fängelseliknande former i förvar. En allt mer restriktiv asylpolitik har lett till att många människor tvingas gå under jord efter att ha fått avslag på sin asylansökan. Samtidigt bygger EU allt högre murar kring Europa och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna begås oavbrutet.

Vi vill se en värld som inte begränsas av höga murar. Därför ser vi det som en självklarhet att människor måste ha rätt att söka skydd över de nationsgränser som idag delar upp vår jord. Artikel 14 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slår fast att "envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse". Svensk och europeisk asylpolitik bryter konstant mot denna internationella överenskommelse. Detta gör att vi ser ett behov av att lyfta upp frågan om rätten till asyl på den politiska dagordningen.

Kampanjen driver fyra krav inom områden som är i akut behov av förändring i svensk asylpolitik. Vi vill att rätten till asyl ska ha en självklar plats i debatten inför riksdagsvalet 2014. Främlingsfientliga krafter ska inte få sätta agendan för hur vi pratar om asylfrågor, utan utgångspunkten måste vara mänskliga rättigheter. I förlängningen är målet att förändra och humanisera den svenska flyktingpolitiken för att alla som är i behov av skydd ska få det.

Kampanjen har startats på initiativ av Ingen Människa är Illegal

Vad har hänt sedan kraven formulerades i december 2012?

Ensamkommande barn undantas från Dublinförordningen

I juni 2013 slog EU-domstolen fast att ensamkommande barns asylansökan ska behandlas i det land där hen befinner sig. Barnets bästa ska styra hur Dublinförordningen tolkas. Detta innebär att barn inte kommer att överföras till ett annat EU-land även om en asylansökan påbörjats där. Dock behöver landet där barnet befinner sig inte pröva barnets fall om det redan fått avslag i ett annat land alternativt om barnet fått ett positivt beslut i det andra landet, enligt domstolsbeslutet. Detta gör att Migrationsverket kan komma att återsända barn som fått beslut i andra EU-länder även i fortsättningen.

Synnerligen ändras till särskilt för barn

Den 10 april 2013 blev det känt att att synnerligen ömmande omständigheter ska ändras till särskilt ömmande omständigheter för barn. Detta gäller f o m 1 juli 2014. För personer över 18 år kvarstår dock begreppet synnerligen ömmande omständigheter.

▲ Gå till innehållsförteckning

Sverige bryter mot internationell rätt

Sverige ska vara en fristad för människor som tvingats fly från sina länder på grund av tortyr eller förföljelse. Rätten till asyl står inskriven i FN:s deklaration för mänskliga rättigheter. Svenska staten är skyldig att se till att dess representanter handlar i enlighet med FN:s flyktingkonvention, Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter samt FN:s konvention mot tortyr och på det sättet förhindrar att mänskliga rättigheter kränks. Trots detta görs upprepade avsteg från dessa konventioners principer då människor som flytt på grund av tortyr, förföljelse eller "fel" sexuell läggning nekas asyl.

Sverige har i upprepade fall brutit mot internationella konventioner för mänskliga rättigheter. Hela 20 gånger har Sverige fällts för att ha behandlat enskilda asylärenden i strid med FN:s tortyrkonvention, fler gånger än något annat land[5]. Kritiken mot Sverige är likartad i de olika ärendena; den asylsökandes berättelse har inte bedömts vara trovärdig. Istället för att se till läkarintyg som tyder på tortyr och internationella rapporter om mänskliga rättigheter har vikten lagts vid trovärdighetsbedömningen av individen. Enligt FN-kommittén får inte enskilda motsägelser användas för att ifrågasätta hela berättelsen, då en person som upplevt tortyr inte kan väntas ge en helt sammanhängande och detaljerad redogörelse av händelseförloppet. I en rapport från FN:s flyktingorgan UNHCR från år 2011, angående kvalitén i svensk asylprövning, framkommer dessutom att en tortyrutredning genomförts i endast ett av de beslut som granskats. Detta trots att Migrationsverket har ett särskilt utredningsansvar när det handlar om tortyroffer. Enligt internationell folkrätt och svensk lagstiftning är rätten att få skydd från tortyr okränkbar. Sverige har trots detta i upprepade fall misslyckats med att ge detta skydd. Den svenska flyktingpolitiken måste garantera att ingen utvisas till tortyr.

FN och UNHCR har vid ett flertal tillfällen kritiserat Sverige för utvisningar av asylsökande till Irak då de utvisade riskerar fängelse, tortyr eller dödsstraff. FN:s flyktingkommissariat menar att utvisningarna "riskerat irakiernas liv" och UNHCR:s riktlinjer säger att man ska vara mycket försiktig med att skicka tillbaka människor till alla delar av landet[1]. Det irakiska parlamentet har uttalat att landet bör vägra ta emot tvångsutvisade då den irakiska staten inte kan garantera deras säkerhet. Trots detta fortsätter Sverige att tvångsdeportera irakier i strid mot både UNHCR:s riktlinjer och internationell rätt.

Sverige har kritiserats av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter angående utvisningar av HBTQ-personer och behandlingen av deras asylärenden[2]. Asylsökande HBTQ-personer misstros ofta då de anger sexuell läggning som asylskäl "för sent" i asylprocessen. Enligt FN-kommittén är det förståeligt att sexuell läggning inte alltid anges som asylskäl från början, både med hänsyn till stigma förknippat med att vara HBTQ-person och på grund av bristande information om sexuell läggning som asylskäl[3]. Enligt FN är därför svenska myndigheters bemötande ett brott mot konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter[2]. Att utvisa människor till länder där homosexualitet är straffbart eller där HBTQ-personer riskerar förföljelse är både inhumant och strider mot de FN-konventioner Sverige har skrivit under. Sverige har en internationellt sett snäv trovärdighetsbedömning enligt UNHCR.

För att undvika att ovanstående exempel upprepas och att asylsökandes rättigheter kränks ytterligare måste Sverige ta FN:s kritik på allvar. Vi föreslår en grundlig satsning på utbildning och kompetenshöjning. Satsningen bör bland annat leda till att UNHCR:s riktlinjer förmedlas till och diskuteras av beslutsfattande tjänstepersoner i samband med obligatoriska utbildningsprojekt. Satsningen bör också fokusera på en förbättring av Migrationsverkets arbete med landinformation då den i dagsläget är bristfällig. För att en sådan utbildningssatsning ska hålla önskvärd nivå bör man använda sig av extern kompetens, som forskare, sakkunniga på relevanta organisationer o.s.v. Det uttalade målet måste vara att garantera alla asylsökande en rättssäker prövning, i enlighet med UNHCR:s riktlinjer. Sverige måste kunna garantera att inga fler asylsökande utvisas till länder där de riskerar att utsättas för hot, tortyr eller förföljelse. I det fall detta, trots utbildningsinsatser och kompetenshöjning, ändå skulle hända igen, måste det dessutom leda till påföljder av något slag och insatser så att det inte upprepas.

Sverige har skrivit under FN:s flyktingkonvention, FN:s konvention mot tortyr, och ska följa deklarationen för mänskliga rättigheter, men de efterföljs inte och Sverige kritiseras gång på gång för detta. Kritiken har hittills inte lett till några verkliga förändringar. De fel som begås måste granskas, korrigeras och följas upp. Det enskilda fallet kan inte isoleras som ett unikt misstag utan måste granskas och behandlas i relation till den kritik Sverige fått emotta från FN. Det handlar om ett systemfel där Migrationsverkets, enligt UNHCR internationellt sett, snäva trovärdighetsbedömning är ett generellt problem. En noggrann individuell prövning av asylskäl får inte innebära att en orimlig bevisbörda läggs hos den enskilde asylsökande. Rätten till asyl är okränkbar och Sverige måste enligt sina internationella åtaganden ge människor som flytt en fristad. Svenska myndigheter ska inte få fortsätta kränka mänskliga rättigheter i sina asylprövningar.

Vi kräver därför att Sverige ska vara bundet att följa FN:s riktlinjer och aldrig mer utvisa någon till tortyr och förföljelse!

▲ Gå till innehållsförteckning

Synnerligen svårt att få stanna på grund av ohälsa

I dag kan den som söker asyl i Sverige få uppehållstillstånd antingen på grund av skyddsbehov eller på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Skyddsbehov innefattar asyl på grund av skydd från väpnad konflikt, tortyr, förföljelse eller naturkatastrof. Synnerligen ömmande omständigheter innebär att uppehållstillstånd kan ges för sjukdom, psykisk ohälsa eller anknytningstid till Sverige. I rättsliga sammanhang har synnerligen ömmande omständigheter visat sig vara ett mycket snävt begrepp då uttrycket synnerligen tolkas extremt restriktivt. Vi anser att denna praxis måste brytas genom en begreppsändring. En begreppsändring får dock inte påverka rätten till asyl på grund av skyddsbehov, vilket var fallet innan år 2006.

Innan den nuvarande utlänningslagen som infördes år 2006 användes istället begreppet humanitära skäl. Många fler människor fick uppehållstillstånd av humanitära skäl men det berodde snarare på att Sverige var anmärkningsvärt dåliga på att ge status som flykting eller skyddsbehövande till asylsökande. Humanitära skäl användes nästan uteslutande för att flyktingars skyddsbehov inte erkändes. Även under denna tid var det mycket få som fick uppehållstillstånd på grund av sjukdom, psykisk ohälsa eller anknytningstid till Sverige.

I nuläget ges väldigt få uppehållstillstånd, av de som beviljades permanent uppehållstillstånd år 2012 fick endast ca 8% (1328 personer) det på grund av synnerligen ömmande omständigheter[4]. Få svårt traumatiserade samt fysiskt eller psykiskt sjuka människor får stanna i Sverige. De utvisas istället med hänvisning till hemlandets sjukvård. I en sådan bedömning tas ingen hänsyn till att många inte har praktisk tillgång till den vården, antingen av kostnadsskäl eller för att de tillhör en diskriminerad grupp.

Hösten år 2011 väcktes debatten kring synnerligen ömmande omständigheter i samband med att Sverige ville utvisa 91-åriga demenssjuka Ganna till Ukraina där hon saknade anhöriga. Flera av riksdagspartierna menar att det behövs en förändring av synnerligen ömmande omständigheter då begreppet tolkas alldeles för restriktivt. Vi anser att det måste bli lättare att få uppehållstillstånd av skäl som rör sjukdom, psykisk ohälsa, anknytning samt tiden en person levt som papperslös i Sverige. Vi vill att Migrationsverket tar hänsyn till människors praktiska och ekonomiska möjligheter att få vård i hemlandet vid sjukdom. Det är inte okej att utvisa traumatiserade barn eller människor som är svårt sjuka. Det är inte heller okej att utvisa människor som lever sina liv och har en stor del av sin historia i Sverige.

Ett mer inkluderande begrepp skulle öppna upp för en mindre restriktiv bedömning.

Vi kräver därför att synnerligen ömmande omständigheter ersätts med särskilt ömmande omständigheter.

▲ Gå till innehållsförteckning

Dublinförordningen motverkar en rättvis asylprövning

Enligt Dublinförordningen måste asyl sökas i det EU-land där en person haft sin första myndighetskontakt. Dublinförordningen bygger på att den asylsökandes ärende behandlas på ett likvärdigt och rättssäkert sätt oberoende av vilket land ansökan görs i. I praktiken skiljer sig dock både lagstiftning och den praktiska behandlingen av asylsökande stort från land till land. Organisationen ECRE (the European Council on Refugees and Exiles) har jämfört att söka asyl i Europa med ett lotteri, då det gäller att ha tur och få sin ansökan prövad i rätt land.

Dublinförordningen motverkar en jämn fördelning av asylsökande mellan EU:s länder och ökar pressen på länderna vid EU:s yttre gränser, vilket gör situationen extremt svår för människor som flyr till Europa för att söka skydd. Länder i södra Europa, bland annat Italien, Grekland och Malta, tar på grund av sitt geografiska läge emot en stor del av antalet flyktingar som kommer till EU. Dessa länder tillhör de medlemsstater som har de svagaste och mest sårbara asylsystemen. Enligt EU:s kommissionär för mänskliga rättigheter är dessa länder oförmögna att ge skydd då antalet asylsökande överstiger deras förmåga. Situationen i flera av länderna vid EU:s yttre gränser är därför ohållbar. Tusentals asylsökande tvingas bo på gatan eller i tältläger. Få har möjlighet att få arbete alternativt måste ta rättighetslösa och farliga svartjobb. På grund av stora problem med undermåliga bostäder, svårigheter att få arbete, polisbrutalitet samt bristande rättssäkerhet i asylprövningar tvingas många fly en andra gång. Har den asylsökande tidigare registrerats i ett annat EU-land återsänds de oftast, helt i enlighet med Dublinförordningen. Systemet får således förödande konsekvenser för enskilda personer som är i behov av skydd. Sverige bryter även mot FN:s barnkonvention eftersom många ensamkommande flyktingbarn överförs enligt Dublinförordningen. Barnens rättigheter kan ofta inte tillgodoses i de hårt belastade sydeuropeiska länderna som de utvisas till, och de blir extra utsatta utan vårdnadshavare.

Under den process då den asylsökande väntar på beslutet angående vilket land asylprövningen ska göras i lämnas personen i en osäker väntan, ofta separerad från sin familj. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har respekten för den asylsökandes rättigheter i "dublinfall" ofta varit så bristande att UNHCR avråder från att återsända asylsökande till vissa länder, speciellt i södra EU. Kan ett land inte garantera en rättvis asylprövning ska den asylsökande inte sändas tillbaka dit. Enligt artikel 3.2 i Dublinförordningen får en medlemsstat pröva en asylansökan även om en annan medlemsstat tidigare tagit på sig ansvaret. Det är inte obligatoriskt att överföra asylsökande till det land där de haft sin första myndighetskontakt eller först anlänt till utan i enskilda fall kan en bedömning att avstå från detta göras. Sverige har således möjligheten att göra undantag från förordningens princip om första land och på egen hand pröva asylansökningar.

Under 2013 har EU-parlamentet, EU-kommissionen och Europeiska rådet förhandlat om en ny Dublinförordning. Syftet med förhandlingarna är att harmonisera det europeiska asylsystemet och ett gemensamt asylsystem kommer att införas från hösten 2015. Dublinförordningen kommer att uppdateras med bestämmelsen att asylsökande inte får skickas till länder där de riskerar att utsättas för förnedrande eller omänsklig behandling.

Grundprincipen om första land kommer dock att finns kvar. Dublinförordningen är i nuläget inte utformad så att ansvaret för asylsökande är rättvist fördelat mellan EU:s medlemsstater. Den är dessutom baserad på det falska antagandet att alla medlemsstater behandlar asylärenden på ett likvärdigt sätt. Att hålla fast vid Dublinförordningens grundprincip om första land kommer att medföra fortsatt rättsosäkerhet. Ett enda kriterium bör därför styra; den asylsökandes eget val av asylland inom EU. Även FN:s flyktingkommissariat har gett uttryck för att man skulle föredra att Dublinförordningens principer hade ersatts med att den asylsökandes eget val av asylland ska vara avgörande. En annan konsekvens av förordningen är enligt ECRE att integrationsprocesser försvåras då människor ofta tvingas söka asyl i ett land dit de inte har någon egentlig anknytning.

Vi vill se en europeisk asylpolitik som låter asylsökande själva välja i vilket land de vill söka asyl, för att på så vis kunna skapa sig ett värdigt liv och möjliggöra återföreningar med närstående. Dublinförordningens regler bidrar till att flyktingars säkerhet samt den okränkbara rätten till en rättvis och likvärdig asylprocess inte kan garanteras.

Vi kräver därför att Sverige omedelbart upphör med alla överföringar enligt Dublinförordningen samt att regeringen verkar för dess avskaffande!

▲ Gå till innehållsförteckning

Asylprocessen präglas av misstro och omöjliga beviskrav

I dag bygger hela asylprocessen på en konstant misstro mot den asylsökande och på att bevisbördan ligger på den som söker asyl. Detta innebär en enorm belastning på den asylsökande som förutom att bevisa det som den har varit med om i sitt forna hemland också måste bevisa att den kommer utsättas för detta igen. Få personer som förföljer, torterar eller förtrycker brukar lämna ett intyg på att detta kommer upprepas vilket innebär att det är en nästintill omöjlig uppgift för den asylsökande att bevisa detta.

År 2010 fälldes Sverige av Europadomstolen i ett asylmål vilket sedan blev vägledande för samtliga länder i EU. Domen handlade om att bevisbördan i asylprocessen hos personer som varit med om tortyr aldrig ska ligga enbart på den asylsökande. Trots domen från Europadomstolen år 2010 som slår fast att detta inte får ske och en bekräftande dom från Migrationsöverdomstolen i januari år 2012 så tycks situationen ännu inte ha förändrats. Många juridiska ombud menar att Migrationsverket fortsätter lägga all bevisbörda på den asylsökande som utsatts för tortyr. Många asylsökande vittnar också om en attityd från Migrationsverkets sida som bygger på misstro och misstänksamhet. Detta gör det inte lättare att få sina rättigheter tillgodosedda.

I övrig rättspraxis anses en persons historia trovärdig tills motsatsen har bevisats. I asylprocessen tycks det fungera tvärtom. För asylsökande som har flytt sitt hemland på grund av förföljelser med anledning av sin sexuella läggning eller könsidentitet kan bevisbördan vara extra problematisk då personen måste bevisa att den är hbtq-person och sin situation i hemlandet. Detta kan göra att Migrationsverket lägger stereotypa förväntningar på personen hur en hbtq- person är och lever.

Rätten till trygghet och skydd är en mänsklig rättighet som ska gälla alla oavsett härkomst. Detta kan aldrig kompromissas med. En person som flytt från sitt hemland ska aldrig behöva utsättas för misstro och ska inte avkrävas orimliga bevis för sin rätt till asyl.

Vi kräver därför att bevisbördan ska flyttas från den asylsökande till Migrationsverket!

▲ Gå till innehållsförteckning

Källförteckning

1UNHCR Eligibility Guidelines for Assessing the International Protection Needs of Asylum-Seekers from Iraq http://www.unhcr.org/refworld/country,,UNHCR,,IRQ,,4fc77d522,0.html
2"FN-kommitté riktar allvarlig kritik mot Sverige" RFSL NYTT OM HBT-FLYKTINGAR Nr 3/2011 http://www.rfsl.se/public/Nytt_om_3_2011.pdf
3Guidelines on international protection http://www.unhcr.org/3d58de2da.html
4Migrationsverkets årsredovisning för 2012 http://www.migrationsverket.se/download/18.43648b4513b902d4269732b/%C3%85rsredovisning+2012.pdf
5The United Nations Human Rights Treaties http://www.bayefsky.com/docs.php/area/jurisprudence/treaty/cat/opt/0/node/5/type/all
"The 'Dublin Regulation' undermines refugee rights" http://www.sanna-ord.se/asylnytt/arkiv/eu/dublin_info.html#10092764
http://www.unhcr.org/4a9d13d59.html
http://www.unhcr.org/pages/4a02d9346.html
http://www.guardian.co.uk/world/2011/oct/07/dublin-regulation-european-asylum-seekers
http://brytatystnaden.blogspot.se/2010/11/kampen-mot-dublin-och-segern.html
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5098837
http://www.ecre.org/topics/areas-of-work/protection-in-europe/10-dublin-regulation.html
Vestin, Sanna. "Hur kan Sverige vara både bäst och värst?" http://www.flyktingbloggen.org/2012/04/hur-kan-sverige-vara-bast-och-varst/
Liv Feijen & Emelia Frennmark "Kvalitet i svensk asylprövning - En studie av Migrationsverkets utredning av och beslut om internationellt skydd" UNHCR i samband med Migrationsverket. 2011 http://www.unhcr.se/fileadmin/user_upload/PDFdocuments/Studies-reports/QI-rapport-110909.pdf
"Asylprövningen vid flyktingskap på grund av sexuell läggning - En analys av riskprövningen och möjligheten till skydd i hemlandet" Aino Gröndahl. RFSL. 2012 http://www.rfsl.se/?p=6119
Flykting- och migrationspolitiken, Motion till riksdagen 2011/12:Sf241 av Christina Höj Larsen mfl.(V) http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Flykting--och-migrationspoliti_GZ02Sf241/
http://www.aftonbladet.se/kultur/article15330184.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/migrationsverket-avvisar-fn-kritiken-om-irakierna_4966105.svd
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/627239-migrationsverket-kritiserat-kan-bli-fel-med-svenska-glasogon
http://hd.se/skane/2011/11/02/dodad-efter-utvisning-till-irak/
http://www.sanna-ord.se/asylnytt/praxis/2010-01.html#10031531
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13675929.ab
http://www.vansterpartiet.se/satt-barnen-i-framsta-rummet/
http://riksdagsgrupp.mpbloggar.se/tag/synnerligen-ommande-omstandigheter/
http://www.flyktingbloggen.org/2011/04/sverige-bryter-systematiskt-mot-tortyrforbudet-i-europakonventionen-%E2%80%93-regeringen-valjer-att-forhalla-sig-passiv/
http://www.flyktingbloggen.org/2012/04/rapport-fran-fristadsfondens-mote-med-mikael-ribbenvik/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5154116
http://www.sanna-ord.se/asylnytt/praxis/2010-01.html#10031531
http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26935
http://www.migrationsverket.se/info/5940.html
http://ajour.se/gastinlagg-tobias-billstrom-maste-ta-ansvar-for-migrationsverkets-felaktiga-bedomningar/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14526195.ab
http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/e-library/docs/ceas-fact-sheets/ceas_factsheet_en.pdf
http://www.farr.se/index.php/lag-a-praxis/aktuellt/574-nya-besked-om-ensamkommande-barn-och-dublin
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5557147
http://www.farr.se/index.php/aktuellt-a-press/nyheter/515-lagandring-for-barn-far-ros-och-ris
http://www.svt.se/nyheter/sverige/regeringen-och-miljopartiet-overens-om-flyktingpolitik-for-barn
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5502033

▲ Gå till innehållsförteckning